90-talet var en härlig tid. Under decenniets första halva hade vi artister som Army of Lovers, Ace of Base och Dr Alban. Frågan är dock om någon annan akt sammanfattar tiden bättre än Midi, Maxi & Efti.

Tvillingarna Tsedey och Selam Berhanu – Midi och Maxi – föddes 1976 i Etiopien, och kom som nioåringar till Sverige. I Akalla i norra Stockholm lärde de känna Freweny ”Efti” Teclehaimanot som var lika gammal som de, men född i Eritrea som sedermera bröt sig loss från Etiopien. De blev som tonåringar upptäckta av ett skivbolag och släppte 1991 ett album och tre singlar.

Skivbolaget sparade inte på krutet i arbetet med denna grupp: de fick arbeta med flera av den tidens bästa. Låtarna skrevs i samarbete med bl.a. Alexander Bard och Anders Wollbeck. Den förre var medlem i Army of Lovers, ett av 90-talets allra viktigaste svenska band, och den senare skrev låtar till bl.a. Bards band. En annan medlem i Army of Lovers, frisören Jean-Pierre Barda, stod tillsammans med designern Camilla Thulin för stylingen av bandet. Dessutom medverkade E-Type och Stakka Bo på albumet. Den senare av dessa är idag mest känd under sitt dopnamn Johan Renck, och har regisserat avsnitt av tv-serierna Breaking Bad, Vikings och den svenska Ettor och nollor. Renck hade dessutom ihop det med Camilla Henemark i Army of Lovers under en period.

En viss framgång

Men åter till Midi, Maxi och Efti: hur gick det för dem? Det gick ganska bra, under en period. Deras tre första singlar Bad Bad Boys, Masenko och Ragga Steady kom alla in på Topp 40, som var den viktiga listan vid denna tid. Albumet lanserades i USA, och två singlar släpptes specifikt för den amerikanska marknaden. Gruppen åkte dit på en kortare turné, och besökte även Frankrike och Sydafrika. Sedan hände inte så mycket mer, och gruppen splittrades.

Ingen verkar veta riktigt vad som hände med medlemmarna, och det har gått många rykten. 2011 gjordes en 23 minuter lång dokumentär, med titeln I like it like it was, om gruppen, men den filmen är svår att få tag i. Vi har därför inte kunnat se den. Det man kan säga är att de tre tjejerna från Akalla kom att förändra svensk musik. Kanske inte mycket, men åtminstone en aning. När man lyssnar på deras största hit, som nådde plats 11 på Topp 40 när det begav sig, slås man av två saker:

  1. Det var modigt av Ola Håkansson att ge ut detta på sitt bolag Stockholm Records.
  2. Folk gillade detta, och köpte skivan.